Jag tog ett bad alldeles nyss. I förhoppning att det skulle skingra tankarna litegrand kring det som komma skall. Just nu önskar jag faktiskt inget hellre än att jag var två veckor fram i tiden. Med en genomförd tenta och mindre än två veckor till hemfärd och tre veckor till vidarefärd mot Åre. Jag börjar se statusuppdateringarna på Facebook. Och för en sekund finner jag att jag instinktivt vill härifrån. Så fort det bara går. Mot snöbeklädda toppar och vännernas underbara skratt. Mot det som var då.
Men jag vet att tiden är nu. Att det är nu jag gör en skillnad. Men just ikväll. När världen runtomkring är som mörkast och man varken vet ut eller in. När anteckningarna bokstavligt talat dränker en och man inte vet i vilken ände man ska börja. När den där flyktkänslan börjar göra sig påmind. Då önskar man att man kunde ändra tidens lopp. Men ikväll kan jag inte det.











